Synopsis
Den oprövade ubåtskapten Joe Glass söker i norra ishavet efter amerikansk ubåt i nöd, när han upptäcker en hemlig militärkupp mot den ryska presidenten, något som hotar världsordningen. Med sitt och sin besättnings liv på spel måste de ta sig igenom fiendens vatten och samtidigt samarbeta med en Navy Seal-trupp för att rädda presidenten och stoppa ett nytt världskrig.Hunter Killer är lite som en tidsportal tillbaka till 90-talets action och spionfilmer. Jag kan mycket väl se att detta antingen hade varit en av Tony Scotts eller Roland Emmerichs filmer på 90-talet. Fast och andra sidan gjorde ju Tony Scott Crimson Tide som också utspelar sig på en ubåt, fast den är betydligt bättre än vad denna är. Det är inget fel på Hunter Killer sett till en dum lökig actionrulle som inte gör något nytt. Men vid 2018 (då filmen egentligen kom ut) känns det utdaterat och inte särskilt spännande i det stora hela.
Kollar man på trailern så marknadsförs det väldigt mycket med ubåten och Gerard Butler, men faktum är så är det bara en av handlingarna i filmen. Samtidigt pågår en annan film där fyra Navy SEAL soldater är i Ryssland och för att rädda den ryska presidenten efter en kupp. Filmen klipper mellan dessa handlingarna titt som tätt och det känns mer som två olika filmer händer samtidigt. Det är inte så välbalanserat och man hade kunnat klippa bort hela ubåtsbiten och ändå fått en film utav det.
Har man sett Gerard Butlers filmer på senaste åren har man kunnat se en trend i att han spelar huvudrollen i lökiga actionfilmer som är "over the top" och denna filmen är inget undantag. Den är varken bättre eller sämre än de andra filmerna och lär säkert vara lika minnesvärd i att man inte minns filmen så mycket i efterhand. Den underhåller i 2 timmar och sedan är det slut. Dock blir speltiden ett problem då 2 timmar kändes för långt och det kändes som att klimaxet höll på i evigheter innan det tog slut.
I sin helhet är Hunter Killer inte direkt bra. Det påminner om en film som hör hemma bland 90-talets action och spionfilmer. Fast en del var välgjorda på den tiden och hade en drivande handling och karaktärer bakom sig, så är detta mer bara lökig action för underhållningens skull. Handlingen i sig känns allt för komplex för att verkligen kännas trovärdig och allting hade säkert kunnat lösas med ett enkelt telefonsamtal. De två olika handlingarna som pågår samtidigt känns som två helt olika filmer som inte balanserar varandra. Det hade funkat som harmlös underhållning men filmen är på tok för lång och för seriös för det. Det närmsta filmen kommer till en överdrift är Gary Oldmans överspel. Det känns lite surt att detta är filmen som slutar med texten "Till minne av Michael Nyqvist".
