12 Angry Men

Detta måste nog vara en av de mer simplaste filmerna som gjorts, men ändå lyckats bli ett sådant mästerverk på det stora hela. Vilket gör att filmen är mer komplexare än man tror. Det är en film som till ytan är 12 män sittandes i ett rum runt ett bord och försöker förhandla vare sig en person ska gå fri eller få dödsstraff via elstolen. Men filmen är så mycket mer än bara det. Vad som gör denna filmen verkligen att fungera ligger i två besittande saker. Hade dessa två punkterna inte gjorts till perfektion, hade denna filmen misslyckats och kunnat bli en riktigt tråkfest eller ännu värre. De två viktigaste punkterna är dialogerna och skådespelarna. Dessa två måste gå hand i hand och vara något av de bästa som någonsin gjorts... och det är det.

För mig är detta en av de vassaste filmerna med dialoger jag hört på film någonsin. Men det är inte snabba eller klyftiga dialoger som gör det. Utan snarare sättet skådespelarna väljer att leverera dialogerna. Det är näst intill realistiskt som om någon hade gömt en kamera i rummet. Detta också tack vare sättet filmen är utförd. Genom att låta filmen ta plats under ett och samma rum runt ett bord gör att dialogerna kommer i framkant och man blir per automatik mer intresserad av vad karaktärerna har att säga. Hade det nu inte varit klipska och bra dialoger hade man tröttnat.

Skådespelarna är i toppklass. Detta är vad man kallar en så kallad "performance" film. Varje skådespelare gör en minnesvärd insats och ingen skiner mer än den andra. Vilket säger mycket när du har Henry Fonda i filmen. Mycket ligger också i hur man ger varje karaktär en personlighet. Man hade hur lätt som helst kunnat gå den säkra vägen och bara låtit karaktärerna vara i bakgrunden och enbart fokuserat på Henry Fonda och gjort Lee J. Cobb till den onda typen. Men filmen humaniserar varje karaktär, ger dem alla lika mycket speltid och gör dem alla tredimensionella. Vi får lära oss hur varje karaktär är utanför rummet, precis tillräckligt. Vi får inte veta deras livshistoria, men vi får veta precis lagom och tillräckligt om varje person för att kunna sympatisera med var och en.

Jag älskar också hur personerna under varje paus inte prata om målet utan deras egna personliga liv och är inte ute efter varandras käkar och skriker på varandra. Utan att två personer kan ha ett normalt samtal trots att dem anser två olika meningar om rätten om pojken är skyldig eller oskyldig. Speciellt öppningsscenen där de alla pratar om olika saker innan dem börjar på riktigt med jobbet. Vilket gör slutet ännu mer kraftfullare när man ser dem alla gå ut ur byggnaden, säger sina farväl och går sina separata vägar. Filmen lämnar heller aldrig rummet förutom början som visar rättssalen och slutet när vi ser alla 12 lämna byggnaden. Vilket gör att varje gång någon berättar hur mordet gick till eller berättar en historia från sitt eget liv till någon, är det upp till vår egen fantasi att bilda en egen uppfattning hur scenen hade sett ut.

En sista sak jag bara måste ta upp är spänningen och svetten som bokstavligen talat karaktärerna i filmen känner av. Detta är en väldigt spännande film. Med tanke på hur filmen är utförd och som jag skrev hur vass dialogerna är så går det inte att undgå att detta är en otroligt spännande film. Samt att jag personligen är otroligt svag för rättssals scener i filmer. I filmen är det också extremt varmt så karaktärerna sitter och svettas. Det känns ändå lite som en metafor att svetten symboliserar den allt mer seriösa situationen karaktärerna hamnar i och spänningen blir allt mer tajtare och dem går emot varandra ännu mer.

I sin helhet är 12 Angry Men en simpel film, men med många komplexa saker i sig som gör att den blir till ett sådant fantastiskt mästerverk. Dialogerna är skarpa och vassa, skådespelarna ger fantastiska insatser var och en, mycket tack vare att manuset ger varje karaktär en stund i rampljuset och utvecklar samt ger varje karaktär en historia. Vilket gör att man precis får veta tillräckligt om varje person och känna sympati för varje karaktär (kanske mörklägger de jurymedlemmen #10 lite grann). Spänningen är på topp och man får själv måla en egen uppfattning om hur mordet gick till och hur de andra personerna ser ut. Vi får heller inte veta om pojken var skyldig eller oskyldig, men det var inte poängen med filmen från första början. Detta är en film som jag uppskattar något ofantligt efter att precis ha sett den för första gången. en så simpel, men ack så komplex film som är ett sant mästerverk. Allt du behöver är ett bord, tolv stolar, tolv personer och en historia, och svetten är redan hallväggs ner.